Jan Robin j:son Jensen Saltsjöbaden

Jan Robin j:son Jensen Saltsjöbaden Varning!

Källa lexbajs

Datum domslut:
2013-01-14

Domstol:
Nacka

DOMSLUT

  1. Tingsrätten förpliktar Robin Jensen att till Bromma Stål AB betala 240 000 kr jämte
    ränta därå enligt 6 § räntelagen från den 20 april 2012 till dess betalning sker.
  2. Tingsrätten förpliktar Robin Jensen att till Bromma Stål AB utge ersättning för dess
    rättegångskostnader med 87 120 kr, varav 72 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta
    på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning
    sker.

Domskäl:
Skyldigheten att utge ersättning för smidesarbeten utförda under perioden v. 45 – 4 ska
bedömas för sig

Eftersom det kan ha betydelse för bedömningen av vilka som är avtalsparter prövar
tingsrätten först huruvida beställningen av de smidesarbeten som utförts under
v. 45 – 4 2011/2012 ska ses som ett separat avtal.
Robin Jensen Saltsjöbaden har, för det fall han anses som rätt part, gjort gällande att mellan parterna
har förelegat ett entreprenadavtal och att bedömningen av vad som är skäligt pris ska
göras utifrån samtliga faktureringar. Eftersom han har vitsordat materialkostnaderna
och timkostnaden för arbete innebär detta i praktiken att han vill att tingsrätten
bedömer vad han ska betala utifrån en prövning av hur många timmar som sammanlagt
har arbetats och hur många av dessa som i så fall varit skäligen påkallade under
perioderna v. 38 – 42 2011 och v. 45 – 4 2011/2012.
Tingsrätten konstaterar att det inte finns någonting, utöver i viss mån Robin Jensens Saltsjöbaden
egna uppgifter, i utredningen som ger stöd för det av honom anlagda synsättet. Den
frekvens och de delvis relativt obetydliga belopp med vilken/vilka fakturering har skett
talar tvärtom för att det varit fråga om ad hoc-beställningar allteftersom behov har
uppstått. Att Bromma Stål AB inom ramen för något underliggande entreprenadavtal
skulle ha förbundit sig att utföra arbete och leverera material har inte visats.
Beställningen av det arbete för vilket Bromma Stål AB i målet yrkar ersättning ska
därför bedömas som ett separat uppdragsavtal.
Det är inte visat att det har framgått för Bromma Stål AB att Jenbo AB var beställare
Det är ostridigt att Robin Jensen är den som rent faktiskt har beställt de aktuella
smidesarbetena. Han har dock gjort gällande att han därvid har handlat för Jenbo AB:s
räkning i egenskap av fullmäktige.
För att fullmaktsverkningar ska inträda förutsätts att den fullmäktige företar
rättshandlingen i fullmaktsgivarens namn samt att rättshandlingen faller inom
fullmaktens gränser (10 § första stycket avtalslagen). Den fullmäktige är bevisskyldig

för sitt påstående om att han ingått avtalet för någon annan. Då någon företräder ett
aktiebolag i egenskap av fullmäktige har denne, om det av avtalet inte framgår att det
har ingåtts för bolagets räkning, att visa att det har framgått för medkontrahenten att
avtalet slutits för bolagets räkning (se rättsfallet NJA 1998 s. 343). I doktrin har
uttalats att beviskravet torde vara tämligen lågt och att omständigheterna i det enskilda
fallet spelar stor roll (se Grönfors och Dotevall, Avtalslagen – En kommentar på Zeteo,
§ 10 och Adlercreutz, Avtalsrätt l, 12:e uppl., s. 212-214). Huruvida det är tillräckligt
att medkontrahenten bort inse de rätta förhållandena synes oklar (se rättsfallen NJA
1914 s. 318, NJA 1927 s. 573 och NJA 1998 s. 343 samt Grönfors m.fl. a.a., § 10 och
Adlercreutz, a.a., s. 212-213). Robin Jensen har dock inte till grund för sin talan
åberopat att Bromma Stål AB i vart fall bort inse att han gjorde beställningen i Jenbo
AB:s namn.
Robin Jensen saltsjöbaden har således att visa att han uppträtt på ett sådant sätt att Bromma Stål AB
fått klart för sig att beställningen skulle grunda ett rättsförhållande mellan Bromma
Stål AB och Jenbo AB. Även fast beställningen av de aktuella smiderarbetena ska
bedömas separat är därvid parternas samtliga mellanhavanden av intresse. Den
fastighet där arbetet utförts ägdes av Jan Jensen saltsjöbaden fram till den 31 oktober 2011, och
därefter och fram till den 13 april 2012 av Robin Jensen och Jan Jensen gemensamt.
Arbetet avsåg, såvitt framkommit och såvitt var känt för Bromma Stål AB, uppförande
av en privatbostad åt Robin Jensen. Vid mötet mellan Robin Jensen och företrädare för
Bromma Stål AB vid årsskiftet 2010/2011 har Robin Jensen – såvitt framkommit –
inte på något sätt angett att något bolag skulle vara huvudman för byggnationen.
Fredrik Cardelius har berättat att han vid detta tillfälle tog referenser på Robin Jensen.
Det måste vid denna tidpunkt ha tett sig främmande för Bromma Stål AB att eventuella
kommande beställningar skulle komma att företas av Robin Jensen i annans namn. När
det så gäller kontakterna mellan parterna i anledning av de beställningar som sedan
löpande gjordes under perioden april 2011 – januari 2012 kan först konstateras att
Robin Jensen inte ens har påstått att han vid något tillfälle skulle ha sagt att han gjorde
beställningarna för något bolags räkning. Robin Jensens talan måste förstås som att
han gör gällande att Bromma Stål AB ändå, genom hans faktureringsanvisningar eller

på annat sätt, har insett att beställningarna vidtogs för det bolags som anvistas för
fakturering räkning. Tingsrätten ska återkomma till betydelsen av fakturerings-
historiken nedan. När omständigheterna är som i det nu aktuella fallet, alltså där en
privatperson utan åberopande av fullmakt eller firmateckningsrätt beställer varor och
tjänster – per telefon eller via en mejladress som inte innehåller berörda bolags namn –
avseende uppförande av en privatbostad på en fastighet som under beställnings-
perioden ägs av dennes far respektive av denne och fadern gemensamt och således –
såvitt är synbart utåt – själv tillgodogör sig värdet av beställningarna, måste det enligt
tingsrätten uppställas ett högt krav på den bevisning som åberopas till stöd för att
medkontrahenten ändå insett att privatpersonen gjort beställningarna i annans namn.
Bromma Stål AB har under hela den tid som samarbetet mellan bolaget och Robin
Jensen varat inte vid något tillfälle fakturerat Robin Jensen personligen. Det är
ostridigt att Robin Jensen har anvisat Thousand Island AB respektive, vid den aktuella
beställningen, Jenbo AB för fakturering. Den omständigheten att Robin Jensen
konsekvent har anvisat något av Jensenbolagen för fakturering talar i någon mån för att
Bromma Stål AB kan ha insett att Robin Jensen Saltsjöbaden inte gjorde beställningarna för egen
räkning. Det torde dock vara allmänt veterligt att det i det dagliga handelslivet
förekommer att fakturor på begäran av köparen tillställs annan än den betalnings-
skyldige. Per Silvin har i sitt vittnesförhör förklarat att Bromma Stål AB har gjort så
tidigare, och att det enda som i utgångsläget har någon betydelse för Bromma Stål AB
är att betalning flyter in.
När det gäller påståendet att övriga anlitade företag har insett att Robin Jensen inte
personligen var motpart konstaterar tingsrätten att den omständigheten, även om den
skulle vara riktig, i princip saknar betydelse för vad Bromma Stål AB har insett.
Robin Jensen har vidare åberopat ett par omständigheter som talar för att Bromma Stål
AB ändå de facto har insett att Jenbo AB var motpart.

Av utredningen framgår att Jensenbolagen finns inlagda i Bromma Stål AB:s
faktureringssystem med eget kundnummer. Att ett rättssubjekt på detta sätt ges ett
kundnummer i säljarens register saknar visserligen självständig betydelse för frågan
om vem som är rätt avtalspart, men är ändå en omständighet som kunde tala för att
Bromma Stål AB har haft insikt om att det inte var Robin Jensen som var avtalspart.
Per Silvin och Fredrik Cardelius har angående denna omständighet berättat i huvudsak
följande. För att inte behöva lägga in fakturamottagarens namn- och adressuppgifter
vid varje ny fakturering läggs fakturamottagaren in i en faktureringssystemet.
Fakturamottagaren tilldelas därvid ett kundnummer. Rubriceringen av datapostposten
som ”kundnummer” är den som databasen tillhandahåller, och har ingenting att göra
med vem Bromma Stål AB betraktar som egentlig kund. Anledningen till att också
Jenbo AB lagts in i systemet var att Bromma Stål AB förväntade sig att samarbetet
med Robin Jensen skulle fortsätta och att ett flertal fakturor därmed skulle komma att
utställas till Jenbo AB. Tingsrätten bedömer att förklaringen framstår som högst
rimlig. Någon egentlig betydelse kan således inte tillmätas det faktum att
Jensenbolagen tilldelats ett kundnummer.
I det mejl av den 24 februari 2012 från Per Silvin till Robin Jensen som Robin Jensen
har åberopat finns följande skrivning intagen: ”Då vår utestående faktura nr 28132
avseende arbete på fastigheten Solsidan 55:11 fortfarande inte är betald efter flera muntliga
påminnelser, och dina löften om betalning, väljer vi att fakturera om den till fastighetsägaren
om den inte betalas inom 3 dagar.
Vi konstarerar att det råder oklarheter hur JENBO AB är kopplat till fastigheten och vi kanske
inte har haft rätt motpart.”
För tingsrätten framstår formuleringen i mejlet som mycket svår att förena med
Bromma Stål AB:s inställning att bolaget hela tiden skulle ha haft uppfattningen att
Robin Jensen var motpart och Jenbo AB endast fakturamottagare. Om användandet av
ordet ”motpart” ska tillmätas dess juridiska betydelse torde det inte gå att förstå mejlet
på annat sätt än att Bromma Stål AB först har uppfattat Jenbo AB som beställare men
sedan kommit att tveka. Vid bedömningen av vilket bevisvärde som ska tillmätas

mejlet måste emellertid hänsyn tas till att den som författade mejlet inte – såvitt
framkommit – är juridiskt bevandrad. Per Silvin har förklarat att han när han skrev
mejlet gjorde övervägandet att eftersom den anvisade fakturamottagren inte betalade,
det blev nödvändigt att fakturerara om den till den som var beställare, Robin Jensen.
Det är enligt tingsrättens mening inte särskilt långsökt att tänka sig att ordet ”motpart”
i vardagligt språkbruk kan användas i betydelsen fakturamottagare (alltså motpart i
faktureringshänseende). Innehållet i mejlet får dock under alla förhållanden med viss
styrka anses tala för att Bromma Stål AB har haft insikt om att motparten var Jenbo
AB. Tingsrätten bedömer dock att omständigheten, varken i sig eller i förening med
uppgifterna i Bromma Stål AB:s faktureringssystem och Robin Jensens
faktureringsanvisningar, kan tillmätas sådan tyngd att Robin Jensen därigenom får
anses ha visat att Bromma Stål AB ägt sådan insikt.
Sammantaget är inte visat att det har framgått för Bromma Stål AB att Robin Jensen
gjorde beställningen i Jenbo AB:s namn.
Parterna har samstämmigt förklarat att konsumenttjänstlagen ska tillämpas på tvisten
för det fall Robin Jensen personligen bedöms som ansvarig för beställningen.
Något krav på reklamation föreligger inte vid invändning mot oskäligt pris
Enligt 47 § köplagen kan köparen bli bunden av det pris som angetts i en faktura om
han inte efter att han har fått fakturan inom skälig tid meddelar säljaren att han inte
godkänner priset. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i konsumenttjänstlagen.
Vad Bromma Stål AB har anfört i denna del kan således inte leda till att Robin Jensen
skulle vara betagen sin rätt att invända mot det fakturerade priset.
Den till Robin Jensen utställda fakturan uppfyller kraven på specificering enligt 40 §
konsumenttjänstlagen
Tingsrätten bedömer att fakturan väl uppfyller de krav på en specificerad faktura som
säljaren har att tillställa köparen för att betalningsskyldighet i och för sig ska inträda.

Skäligt pris
Enligt 36 § första stycket konsumenttjänstlagen ska konsumenten, i den mån priset inte
följer av avtalet, betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och
utförande, gängse pris och prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid
avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt. Själva skälighetsbedömningen är en
rättsfråga. Bevisbördan för de omständigheter som ska ligga till grund för
skälighetsbedömningen ligger på näringsidkaren (se prop. 1984/85:110 s. 303).
Robin Jensen har vitsordat 480 kr/timme som skäligt i och för sig, men inte vitsordat
något pris som skäligt i och för sig. Detta är anmärkningsvärt eftersom Bromma Stål
AB ostridigt har utfört mycket smidesarbeten på fastigheten. Inställningen synes ha sin
grund i Robin Jensens grundinställning i målet, nämligen att samtliga arbeten och
materialleveranser ska bedömas i ett sammanhang och att ett pris överstigandes vad
han genom Thousand Island AB redan har erlagt är oskäligt. Eftersom Robin Jensen
har vitsordat skäligheten av tidigare fakturerade materialkostnader innebär emellertid
även grundinställningen att han tydligen är av uppfattningen att skälig tidsåtgång för
såväl platsarbetena under v. 38-42 som under v. 45-4 sammantaget inte överstiger 168
timmar. Även för den som saknar all kännedom om smidesarbeten framstår detta, mot
bakgrund av utredningen i målet, som helt verklighetsfrämmande.
Robin Jensen har invänt dels att Bromma Stål AB har tagit betalt för timmar som dess
anställda inte har arbetat, dels att tidsåtgången i vart fall är oskäligt hög.
Bromma Stål AB har till stöd för att fakturerade timmar motsvaras av arbetad tid
åberopat dels ett excelark med veckovis uppställning av arbetade timmar, dels förhör
med de två anställda som huvudsakligen utfört arbetet. I förhören med Gerhard
Svärdkvist och Pertti Määttä har inga direkta frågor ställts om hur många timmar de
arbetat, låt vara att de ställda inför en uppgift om antalet fakturerade timmar har
förklarat att tidsåtgången är skälig. Några tidssedlar har inte ingivits, vilket – särskilt
mot bakgrund av att Robin Jensen under rättegången har anmärkt på bristen i detta

hänseende – framstår som anmärkningsvärt. Robin Jensen har i denna del åberopat
förhör med sig själv samt vittnesförhör med Tobias Nordberg och Bengt Andersson.
Bengt Andersson har berättat att han inte har någon egentlig uppfattning om Bromma
Stål AB:s anställdas arbetstider, att han själv började vid sjutiden på morgnarna och att
Bromma Stål AB:s manfolk enligt hans minnesbild ibland var där före honom, ibland
efter. Tobias Nordberg har berättat att Gerhard Svärdkvist och Pertti Määttä kom
någon gång mellan kl. 8-10 och gick hem mellan kl. 14 – 15. Robin Jensens uppgifter
är inte särskilt preciserade utan han har mer allmänt redogjort för att han varit på
arbetsplatsen varje dag, att Gerhard Svärdkvist och Pertti Määttä kom och gick som de
ville och att fakturerade timmar omöjligen kan motsvaras av arbetad tid. Sammantaget
får tingsrätten konstatera att Bromma Stål AB inte ens med ett lågt uppställt beviskrav
kan anses ha visat att fakturerad tid fullt ut motsvaras av arbetad tid.
Bromma Stål AB har till stöd för att fakturerad tidsåtgång är skälig åberopat
fotografier av smidesarbetena samt förhör med Per Silvin, Fredrik Cardelius, Gerhard
Svärdkvist och Pertti Määttä. Samtliga har som sin uppfattning förklarat att det
fakturerade priset är rimligt. Bromma Stål AB har emellertid inte lagt fram någon
oberoende bevisning i fråga om skälig tidsåtgång. Gerhard Svärdkvist och Pertti
Määttä, som är erfarna hantverkare på området, har förklarat att arbetet var förenat
med stora svårigheter på grund av att det rådde dåliga väderförhållanden och att
säkerhetsutrustningen var bristfällig. De visste inte från dag till dag vad de skulle göra,
utan det var Robin Jensen som beskrev vad de skulle göra när de kom till arbetsplatsen
och det fanns inga konstruktionsritningar. Robin Jensen har inte bestritt att det skulle
ha varit dåliga väderförhållanden och att säkerheten varit bristfällig, och han har inte
heller lagt fram de eventuella konstruktionsritningar som enligt honom har funnits.
Robin Jensen har i denna del åberopat förhör med sig själv och med Tobias Nordberg.
Tobias Nordberg, som enligt egen utsago är vän med Robin Jensen privat, har förklarat
att Gerhard Svärdkvist och Pertti Määttä inte jobbade som de skulle och att de tog lång
tid på sig. Han har dock ingen erfarenhet av smidesarbeten. Tobias Nordberg har
vidare berättat att han varit på arbetsplatsen i princip dagligen under perioden mars

2011 – mars 2012. Den uppgiften gör, när den ställs mot vad som framkommit om
deklarerad förvärvsinkomst för inkomståret 2011, att viss försiktighet är påkallad vid
bedömningen av trovärdigheten av hans uppgifter. Robin Jensens uppgifter om att
Gerhard Svärdkvist och Pertti Määttä har arbetat långsamt måste ställas mot det
faktum att han, som varit på arbetsplatsen så gott som dagligen, utan anmärkning,
genom Thousand Island AB, har erlagt betalning för det arbete som utfördes under v.
38-42 2011. Detta utesluter förvisso inte att Gerhard Svärdkvist och Pertti Määttä kan
ha haft en annan arbetstakt vid utförandet av de nu aktuella arbetena, men
omständigheten talar mot att Gerhard Svärdkvist och Pertti Määttä generellt skulle vara
så långsamma i utförandet av sitt arbete att skäligheten av deras arbetstid kan sättas
ifråga. Det måste vidare framhållas att det om det är riktigt att arbetet har framskridit
långsamt samt att Gerhard Svärdkvist och Pertti Määttä har tagit mycket pauser, detta
framstår som en i viss mån naturlig följd av arbetssituationen, nämligen att de varit
beroende av att Robin Jensen löpande gav dem instruktioner för arbetets fortskridande
och att säkerheten har varit bristfällig. Sammantaget får Robin Jensens påstående om
att Gerhard Svärdkvist och Pertti Määttä inte har hållit en godtagbar arbetstakt anses
motbevisat.
Robin Jensen har förklarat att han räknade med att stålrelaterat arbete och material
skulle kosta mellan 1,5-2 miljoner kr, och att – efter att samarbetet med Bromma Stål
AB avslutats – Tyresö Svets kom att fakturera drygt 800 000 kr för
stålarbeten/material. Tingsrätten konstaterar att vad Bromma Stål AB totalt har
fakturerat i förening med vad Tyresö Svets har fakturerat i endast obetydlig mån
överstiger denna inledande, av Robin Jensen själv gjorda, uppskattning.
Tingsrätten konstaterar att parterna har presenterat mycket begränsad utredning i fråga
huruvida fakturerade timmar motsvaras av arbetad tid och vad som är en skälig
tidsåtgång för arbetena. Tingsrätten har emellertid att göra en bedömning av
skäligheten i priset på grundval av den utredning som finns tillgänglig i målet.
Eventuella brister i denna utredning får går ut över Bromma Stål AB som har

bevisbördan. Beviskravet får dock, eftersom det alltid ingår ett mått av skönsmässig
bedömning när det är fråga om att avgöra skäligheten, inte sättas för högt.
Som tingsrätten har konstaterat ovan har Bromma Stål AB inte uppfyllt vad som måste
kunna krävas av bolaget i fråga om att lägga fram bevisning till utvisande av att antalet
fakturerade timmar motsvaras av arbetad tid. Det är dock klarlagt att Gerhard
Svärdkvist och Pertti Määttä varit på bygget i stor utsträckning under den relevanta
tiden samt därvid utfört omfattande smidesarbeten under svåra förhållanden och utan
konstruktionsritningar. Det kan hållas för visst att fakturerad tid i vart fall inte i någon
mera väsentlig mån överstiger arbetad tid. Tingsrätten kommer, vid en samlad
bedömning, fram till att det får anses utrett att Bromma Stål AB:s anställda har utfört
arbete under i vart fall 400 timmar. Som tingsrätten konstaterat ovan finns inte skäl att
ifrågasätta skäligheten av arbetad tid. Om timkostnadens skälighet (480 kr) råder inte
tvist. Med utgångspunkt i detta gör tingsrätten bedömningen att skäligt pris måste
uppgå till i vart fall 240 000 kr (400 tim * 480 kr * 1,25). Käromålet ska bifallas i
motsvarande mån.
Dröjsmålsränta
Ränteyrkandet har inte vitsordats. Bromma Stål AB har inte visat att förfallodagen för
fordringen på sätt som avses i 3 § räntelagen varit bestämd i förväg. Inte heller har
Bromma Stål AB visat att bolaget har avsänt en räkning eller på annat sätt framställt
krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala
medför skyldighet att utge ränta (se 4 § första stycket räntelagen). Ränta ska därmed
utgå från dagen för delgivning av ansökan om betalningsföreläggande, den 20 april
2012 (se 4 § fjärde stycket räntelagen).
Rättegångskostnader
Vid denna utgång ska Robin Jensen förpliktas att utge ersättning till Bromma Stål AB
för dess rättegångskostnader. En stor del av målet har gällt frågan huruvida Robin

Jensen är rätt part. Den omständigheten att Bromma Stål AB endast vinner framgång
motsvarandes drygt 76 procent av sitt yrkande bör därför inte få större genomslag än
att bolaget nu berättigas till 75 procents ersättning för skäligen påkallade
rättegångskostnader. Bromma Stål har yrkat ersättning för rättegångskostnader med
116 160 kr. Robin Jensen har vitsordat 55 000 kr såsom skäligt. Tingsrätten anser att
det yrkade beloppet är skäligt. Robin Jensen ska därför förpliktas utge ersättning till
Bromma Stål AB för dess rättegångskostnader med 87 120 kr.

 

Jan Thore Jensen och Robin Jensen varning!

Av Jan Jensen – 15 december 2017 10:00

Jan Thore Jensen och Robin J:son Jensen Saltsjöbaden Varning!
Detta är en recention. Alla uppgifter går att kontrollera hos myndigheter som är källor. 
Jan Jensen och Robin J:son Jensen lever på att lura företag och privatpersoner. Robin och Jan Jensen påstår alltid att det är fel på varan eller tjänsten som de beställt. Bestrider ALLA fakturor och påstår att leverantören eller den som sålt produkten är skadeståndsskyldiga dem ersättning. Det slutar alltid i tingsrätten där deras motpart nästan alltid lägger sig och ”Jensens” får sk. rabatt på allt de beställer eller köper. 
Jan Jensen och Robin Jensen agerar privat genom följande aktiebolag

 

REAHU AB
559011-6900

RESPIRA Aktiebolag
556612-0563

Fireworks AB
556684-8742

Gitra AB
556696-5579

Delta Club AB
556214-5143

JENSEN EXTENSION HANDELSBOLAG
916605-1772

Thousand Island AB
556602-4757

M.S 29 SEASON AB
559083-8263

Niklas & Friends AB
559070-2782

TRAILER INTERNATIONAL AB
559109-1292

Cartello AB
559024-3712

Bostadsrättsföreningen Glädjen i Saltsjöbaden
769623-9842

Disclose AB
559079-9093

Killnoise AB
559087-4433

Killnoise Event AB
559092-9872

Jenbo AB
556643-9732
REAHU AB
559011-6900

RESPIRA Aktiebolag
556612-0563

Fireworks AB
556684-8742

Gitra AB
556696-5579

Delta Club AB
556214-5143

JENSEN EXTENSION HANDELSBOLAG
916605-1772

Thousand Island AB
556602-4757

M.S 29 SEASON AB
559083-8263

Niklas & Friends AB
559070-2782

TRAILER INTERNATIONAL AB
559109-1292

Cartello AB
559024-3712

Bostadsrättsföreningen Glädjen i Saltsjöbaden
769623-9842

Disclose AB
559079-9093

Killnoise AB
559087-4433

Killnoise Event AB
559092-9872

Jenbo AB
556643-9732